Vaknade med mensvärk klockan 06.00!
Tack tänkte jag, då vet jag hur denna dag blir.

Första timmarna var hemska, längtade till sängen & det kändes som att alla var motsträviga och jävliga mot mig. Men efter kaffe o värktabletter blev jag mig själv igen. Skönt. Men vad tröttsamt det är att spela en roll hela dagarna. Att vara glad, käck & tillmötesgående även om man känner sig som Lilla My o ligger nära till ett raseriutbrott hela tiden. Så hör man nån klaga över nån liten jävla skitsak. Ahhh.

Blunda, ta ett djupt andetag.