Att leva på en institution, att vara utlämnad åt, inte bara någon annan, utan många, alldeles för många personal, med egna värderingar.. Att ha afasi, t.ex. Att inte kunna förmedla vad man vill. Personal som inte tar sig tid att lyssna på vad du vill. "Är duschvattnet tillräckligt varmt/kallt, vill du ha mjölk i kaffet?, dricker du kaffe?"
Självklart finns det personal som tar sig tid, men tid, just det, det som ofta inte finns så gott om. Att vara 2 personal på 12-13 personer, vem får stryka på foten då? Den som är tyst.
Patienter som varit inne i vårdsvängen länge vet att, om man hörs så finns man. Tyvärr blir det ofta så att dessa människor anses vara "jobbiga" i en del personals ögon. "Guuud, va han kräver hela tiden, gör det, gör si gör så".
Att inte ha kontroll över sin egen situation, att vara beroende av många olika personal, klart att man kontrollerar det man kan.

Jag vill duscha varje kväll, jag har mjölk i kaffet, jag vill ha ostmacka och hårdkokt ägg. Så mycket krav, men det är ju jag.